SISTA HELGEN

Hej fina ni!

Jag har verkligen haft fullt upp senaste dagarna. Allt gick så himla snabbt! Från att jag fick veta att jag skulle få åka tillbaka till behandling imorgon till att fixa med lägenheten till att packa och flytta ut alla mina privata saker till att framför allt träffa familjen och vänner!

Jag ska iaf hyra ut min lägenhet i ett halvår till ett trevligt par så det blir bra. Kommer även spara massor av pengar! (Som iofs kommer gå direkt till mina föräldrar som jag är skyldig en del, men då blir jag av med alla skulder, skönt!).

I helgen har jag umgåtts med familjen, varit ute vid vårt sommarhus och myst. Fick lite kvalitetstid med mina syskon/gudbarn också, det fyllde på mosterhjärtat med massa kärlek, men också sorg. För nu kommer jag ju inte träffa dom på länge igen.. Det är svårt att förklara för barn om en sådan här sjukdom. När jag försökte berätta att jag ska "åka bort" igen så sa Loke: "men du har ju just bott i Hudiksvall, varför måste du åka dit igen?". Även att behöva berätta för honom att jag inte kommer kunna vara med på hans födelsedag om 2 veckor.. fy det är hemskt. Många tänker säkert "aa men skyll dej själv att du dricker och drogar". Och DET gör jag, tror inget annat. Jag är stolt över att jag kommit till den insikten att jag aldrig kommer kunna vara en bra moster, syster, dotter o.s.v tills jag fått MER hjälp, vilket jag nu bett om.

Idag fick jag lite kvalitetstid med mina älskade vapendragare Anna och Emily!! Åhh det var så länge sen, och jag har saknat er så mycket!!!! Sen fick jag även träffa systeryster Sara och hennes Jonas (och CL som sov, taskigt tycker jag), och dom gav mej massor av energi!!

Nu håller jag på här hemma och packar. Känns både sorgligt och bra. Jag ska lämna min lägenhet i okända personers händer.. men ändå vill jag inget annat än att bli frisk. Den här gången ska jag bli frisk. Det är min sista chans. Jag vill ju vara ärlig när jag säger till barnen att: "jag kommer inte vara med på era födelsedagar i år, men alla andra år lovar jag att vara med". För om jag offrar den här behandlingen kommer jag kanske aldrig kunna vara med på någon av deras födelsedagar igen..

Nu måste jag fortsätta packa lite, men vi hörs sen. Tack för att ni finns!

Vackra mamma och lillbebis

PUSS

FARVÄL GOODBYE

Hörrni underbara fina människor! Jag hoppas ni följer mej på min resa, annars måste jag klara det själv:) 

Denna gången känns annorlunda. Förra gången tänkte jag bli frisk för att alla andra ville det. Den här gången tänker jag att jag ska jag bli frisk för att JAG vill det. 

Idag ska jag vara nykter och drogfri. 

Var med mej.

Puss o kram

VISST ÄR JAG SÖT?

Jag skulle själv kunna döda för att få ett sånt underbart barn som jag var!

Men just nu har jag sjukdomen emot mej. TACK ni som stöttar. KRAMAR.

HUR DET LIGGER TILL

Kära fina ni!

Tack för att ni finns och tittar in här och stöttar mej!

Nu är det såhär att jag inte mått så bra på sista tiden. Det har strulat massor med eftervården här hemma (dom tycker jag är för frisk för vidare vård, vilket jag verkligen inte är!), så jag har fått noll hjälp sen jag kom hem från behandlingen. Vilket har resulterat i att jag tagit ett antal återfall i ren desperation! Men jag har mått piss. Haft självmordstankar.

Men nu har jag äntligen fått beskedet att de tar tillbaka mej på behandlingshemmet uppe i Hudiksvall igen på obestämd tid. Jag åker på måndag redan. Allt har gått jättesnabbt, vilket jag iofs är tacksam för, så jag inte hinner göra mej eller mina älskade mer illa.

Jag ska hyra ut min lägenhet i ett halvår och ta all hjälp jag behöver, för jag är så sjuk i mitt missbruk så ni förstår nog inte. 

Jag ska verkligen försöka skriva i bloggen så ofta jag kan den här gången fast jag är i behandling, för det hjälper att skriva av sig.

Nu har jag varit nykter och drogfri sen i tisdags, och kämpar med att vara det till måndag när det bär av till Helsingland igen! Och jag ska såklart fortsätta vara det där:)

Jag har överseende för er som tycker att jag är "helt dum i huvudet och ba borde kunna sluta med skiten". För en ickeberoende är det lätt. Men för en beroendeperson är det ett krig mot själen att sluta med sina droger. Dom som inte har sjukdomen kommer aldrig förstå. Lyckliga NI som inte är drabbade.

Puss