Hej fina ni!
Jag har verkligen haft fullt upp senaste dagarna. Allt gick så himla snabbt! Från att jag fick veta att jag skulle få åka tillbaka till behandling imorgon till att fixa med lägenheten till att packa och flytta ut alla mina privata saker till att framför allt träffa familjen och vänner!
Jag ska iaf hyra ut min lägenhet i ett halvår till ett trevligt par så det blir bra. Kommer även spara massor av pengar! (Som iofs kommer gå direkt till mina föräldrar som jag är skyldig en del, men då blir jag av med alla skulder, skönt!).
I helgen har jag umgåtts med familjen, varit ute vid vårt sommarhus och myst. Fick lite kvalitetstid med mina syskon/gudbarn också, det fyllde på mosterhjärtat med massa kärlek, men också sorg. För nu kommer jag ju inte träffa dom på länge igen.. Det är svårt att förklara för barn om en sådan här sjukdom. När jag försökte berätta att jag ska "åka bort" igen så sa Loke: "men du har ju just bott i Hudiksvall, varför måste du åka dit igen?". Även att behöva berätta för honom att jag inte kommer kunna vara med på hans födelsedag om 2 veckor.. fy det är hemskt. Många tänker säkert "aa men skyll dej själv att du dricker och drogar". Och DET gör jag, tror inget annat. Jag är stolt över att jag kommit till den insikten att jag aldrig kommer kunna vara en bra moster, syster, dotter o.s.v tills jag fått MER hjälp, vilket jag nu bett om.
Idag fick jag lite kvalitetstid med mina älskade vapendragare Anna och Emily!! Åhh det var så länge sen, och jag har saknat er så mycket!!!! Sen fick jag även träffa systeryster Sara och hennes Jonas (och CL som sov, taskigt tycker jag), och dom gav mej massor av energi!!
Nu håller jag på här hemma och packar. Känns både sorgligt och bra. Jag ska lämna min lägenhet i okända personers händer.. men ändå vill jag inget annat än att bli frisk. Den här gången ska jag bli frisk. Det är min sista chans. Jag vill ju vara ärlig när jag säger till barnen att: "jag kommer inte vara med på era födelsedagar i år, men alla andra år lovar jag att vara med". För om jag offrar den här behandlingen kommer jag kanske aldrig kunna vara med på någon av deras födelsedagar igen..
Nu måste jag fortsätta packa lite, men vi hörs sen. Tack för att ni finns!
Vackra mamma och lillbebis
PUSS
Hej!
SvaraRaderaHur går det för dig, har tänkt på dig och hoppas att du börjar må bättre och får den hjälp som du behöver.
Kan bara försöka sätta mig in i hur det är att leva med en sån hemsk sjukdom, men jag tycker att du verkar vara stark och tror att du snart mår bättre igen.
Kram.