OJ. Förlåt att jag inte skrivit på så länge nu, men det har hänt lite som jag inte vill eller orkar skriva om här.
Har iaf haft en fin helg som började med att min älskade C kom hem (visserligen bara för ett dygn men all tid vi får tillsammans betyder så mycket). Vi hade världsmysigt! Sen åkte jag ut till mina föräldrar, sov där (fast jag sov inte. Kan inte sova där.)
Var på den finaste sinnesrogudstjänsten hittills i Uppsala igår! Sen kötta jag ett AA-möte direkt efter. Det här blir ju världens utvecklingsförstördigaste inlägg men aja..
Ska fortsätta min berättelse om behandlingen snart, jag lovar, om ni vill??
Men ni ska veta att det inte är en dans på rosor att ha den här sjukdomen.. Jag kan berätta att det är RENT FÖRJÄVLIGT. Man lever med sitt beroende varje sekund på dygnet och det är en kamp hela tiden. Nu är det absolut inte så att jag går runt och är sugen på att dricka eller droga hela tiden (vilket jag tror att många tänker att så är fallet). Grejen är att så fort man stöter på minsta motstånd eller framgång, glädje eller sorg, lycka eller olycka, kärlek eller hat.. och ALLA andra känslor som finns, så vill en person som är beroende döva eller förstärka känslan med alkohol och/eller droger. Det är "fly från allt" eller "fira" som gäller (för då har man ju en anledning). Stannar där och fortsätter snart. Tack för att ni finns.
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar