.. kom det idag när jag skulle säga tack o hej för sommaren på barnonkologen. Men på nåt sätt kändes det som att det var inget "hejdå-för-alltid-harebra-hej", utan mer "du-kommer-ju-tillbaka-sen-när-du-är-klar-för-vi-vill-ha-dej-här-som-sjuksköterska". Nu skryter jag I G E N, jag vet, men det är sanningens ord.. Alla sa så mycket snälla o fina saker så jag blev typ generad! Så jag lämnade avdelningen idag med ett leende på läpparna, gråten i halsen (av lycka för att de vill ha mej), oro (för hur de ska gå med barnen), tomhet ( kommer sakna mina underbara kollegor) och en rysning (för jag kan inte tro att denna sommar på ackis verkligen varit så bra som den varit)! Sen bytte jag om och lämnade sjukhuset bakom mej.. För nu ska jag va ledig i en månad!
Aja. Sen då. Då snodde jag pappas bil IGEN. Körde ut mot kusten, spårade med högtalarna som säkert dog (mee jag har hittat bästa körabil-låtn, ni ska få höre) och hämtade min lilla juvel! KÄRLEK. Sen kötta vi in mot stan igen för o fira min lilla kusin som fyllde nåt form av år igår:) Sara, du kommer ju typ alltid vara 5!
Stella kanske inte syns i vimmlet (men hon är såklart i mitten, därdethänder)
Nu: tar vi ett glas vin!
PUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar