är aldrig osams, förutom typ en gång per decenium. Min syster säger att det är för att vi är för lika, som vi inte bråkar. Kanske är det sant. Men idag hände det.. för en skitsak höjde vi rösten åt varann, sa saker som man egentligen inte vill säga till sin mamma/dotter.. Jag ångrar det inte, för vi lärde oss något av det. Men nu i efterhand tänker jag bara på att vi ska vara glada att vi har varann.
Min bästa vän förlorade båda sina föräldrar innan hon fyllt 24.. Det var hon INTE värd. Men det var tyvärr hennes öde. Se till att älska och bekräfta era nära så ofta ni kan! Man vet aldrig när det är för sent... OCH var aldrig osams vid ett hejdå!
Förlåt mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar