assa jag skriver fran en turkdator pa hotellet (min lilla rosa fick stanna hemma) sa ni far halla till godo med bokstavningen. Det finns saa mycket att skriva o jag har skrattat ihjal mej typ tjugosju ggr redan, men jag kommer beratta om allt nar jag kommer hem. P L U S att da kommer bilderna! Har ar bara en liiiten sammanfattnıng..
Flygresan var GALEN people! Har aldrıg varit me om en mer skakig landnıng. Jag har flygit mycket i mitt liv men aldrig varit radd. Det borjar men att turkflygkaptenen sager att han ska borja ga ner far landnıng snart. DA borjar skrackupplevelsen. Flygplanshelvvettet borjar hoppa o skaka som en javvla jojo. Mamma sitter bredvıd mej typ fastlimmad i 90 grader i flygplansstolen o stirrar rakt fram. ''Ah nej. Ah hjalp. Caroline nu ar jag radd'' far hon ur sıg. Samtidigt latsas jag vara hur cool som helst o bojer mej fram till mitt handbagage. ''Va gooorru?'' sager mamma lıte svagt. ''Tar fram lappglanset. Ska jag do nu ska jag faan do SNYGG'' sager jag. SAA SANT JU!
Vi landade hela till slut iaf!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar