DET VAR FÖR EN TID SEN

jag vaknade tidigt. Långt före han som låg bredvid. Ni vet när man har så mycket tankar i huvudet samtidigt så man inte kan fokusera på nån av dom.. alltså tänker man på ingenting. Man stirrar bara rakt framför sig. Kan inte fokusera på något. Stirrar bara. Trött. Men det går knappt att blinka. Dock trygg för man ligger på en muskulös arm. Jag stirrade på påslakandet som värmde våra kroppar. Det var blommigt. När jag stirrat tillräckligt länge såg jag att blombladen såg ut som njurar. Massor av små små njurar. Kroppen jag ligger bredvid rör på sig, så jag boxar till honom och säger : "kolla har du sett att blommorna ser ut som massa njurar!" Till svar får jag "haha du är ju störd, sök hjälp".

Ja jag är nog det. Men jag gillar mej själv (och han som sa det gillar mej också)! Gör det ni med! Alltså GILLA ER SJÄLVA<3

PUSS